Välkommen till Fanny " fahl, fahlsan" Ahl.

JOBB
Hej, idag har jag haft min första dag på mitt sommarjobb. Men eftersom jag är så jävla stupit så ligger jag vaken till klockan 3 och när det väl känns som jag sommnat då ringer väckarklockan och det är dax att gå upp. Fyfan vad död jag var imorse, det går inte att beskriva den känslan. Kändes som en levande död person ungefär. Måste sett rätt kul ut när jag cyklade till jobbet, varning för fara säger jag bara. När ja väl kom dit fick jag supersnygga jobbarkläder, nåt! Och sen var det bara att börja med att bre typ 120 mackor. Fatta att ha sovit i 2 timmar och sen ska man komma ihåg att lägga ost, skinka, (observera) 2 gurkskivor och en klyfta tomat. + att alla cp-allergiker antingen inte åt skinka, ost eller smör. + alla veg-människor som inte åt skinka. Alla gluten & mjölk allergiker som inte äter varken ost eller smör, Oh lord. Sen på torsdag när man lärt sig alla inväckade mackor utantill då kommer det nya barn med nya allergier haha. Mackorna skulle i allafall vara klara till klockan 8, efter det blev det frukost. Och efter ha gjort alla slaskiga mackor är man inte särskilt sugen på att trycka en själv alltså. Så det blev kaffe för min del och en cigg på det. Till halv 12 skulle alla matlådor vara klara till alla 5 sommarlägren. Men det gick ju som smort alltså. Sen var det bara det tråkiga kvar, städa allt. Trots alla motgångar så var inte första dagen så himmla jobbigt, men det kommer, det kommer. Och som grädden på moset (eller vad man säger) så spöregna det hela cykelturen hem. Lyckad dag va :)

Nu sitter jag hemma och jag är varken trött eller pigg. Magen kurrar eftersom jag inte lyckats få i mig någon mat idag, men jag tar väl en kvällsmacka lite senare antar jag. Nu sitter jag på msn och snackar med lite personer som får mig att bli så glad och fixar värsta smajlet på mitt face, spelar typ inte någon roll vad dom säger. Det är lycka ju :) Haha sandra och jag hade ett intressant samtal idag och både är lika chockade och förvånade. Det är ju så kuuuwl alltså. Snälla någon hur omogen får man bli. Jag trodde jag kände dig, jag trodde jag visste allt om dig. Men det är tydligt det att det inte alltid är som det ser ut. Orkar inte lägga ner energi på sånt här trams faktiskt, slut pratat om det. Nu ska jag göra ditten och datten så vi hörs :) Pöss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
SMILE CUZ I DESERV TO!