wind of change

Allting har verkligen förändrats sen jag blev 18. Både till det bättre och det sämre. Vet inte om det beror på att jag blev 18 eller om det bara är ödet. Men min kontakt med pappa har blivit helt annorlunda. Vi gör framsteg. Vi bråkar aldrig längre när vi ses, det känns skönt. Jag ser skolan på ett helt annat sätt. Jag har lovat mig själv att ta tag i det här och det ska jag göra också. Bad min mamma köpa block åt mig idag som jag kan ha i skolan och skriva i, ett framsteg det med. Jag flyttar snart till stan med min pappa och slipper bo mitt ute i ingenstans. Slipper pappas tjej, eller som nu är hans ex. Och jag hoppas det kommer förbli så. För den kvinnan gjorde mitt liv till ett helvette. Har börjat umgås med massor med olika människor och börjar lära mig att man kan ha fler kompisar än en. Förut har jag aldrig kunnat vara med folk jag verkligen inte är tajt med. Men det rullar på och det känns skönt att ha fler att vända sig till ifall det skulle behövas. Den sämsta, värsta och mest otänkbara förändringen är väl att min bästa vän sandra har flyttat ifrån mig och bytt skola. Om jag börjar tänka på det börjar jag nästan gråta på en gång. Det är verkligen så att inget varar föralltid. Eller alltså vår vänskap kommer ju vara föralltid. Men det blir lixom inte alls samma sak nu när hon inte bor en kvart ifrån mig. Inga mysiga hemma kvällar. Inge sitta inne och röka framför sex and the city haha. Men man blir äldre och livet förändras. Det går lixom inte att göra något åt saken. Om ungefär ett år börjar jag jobba och det känns så sjukt skönt att veta att jag alltid kommer ha jobb. Så länge min pappa äger restaurangen. Så somsagt, förändringar behövs.

Börjar halv 9 imorgon så jag lär ta 7 tåget. Och då ser jag att jag måste verkligen lägga mig i sängen nu och försöka sova. För annars kommer jag aldrig att ta mig upp imorgon det kan jag lova. Varje morgon tänker jag, eh jag är sjuk. Men jag ångrar mig lika snabt när jag kommer på att det är faktiskt rätt kul i skolan nu mera. Har alltid någon att vara med och alltid någon som får mig att skratta. Ska se hur många veckor jag klarar att vara i skolan utan att skolka en hel dag. Är inne på min andra nu, hejja hejja! Nej nu är jag på sånt här humör att jag skulle kunna börja gråta för vad somhälst så det är bättre jag lägger mig i sängen och låta drömmarna ta över. So long

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
SMILE CUZ I DESERV TO!