Hur länge orkar man ångra? Hur länge klarar man av att gå och tänka på samma dag, samma misstag, varje dag? När slutar man tro och när lämnar hoppet kroppen? Antingen tänker man från den ljusa sidan, att jag har gjort mitt största misstag i livet och inget kan bli värre, eller från den mörka sidan, jag har gjort mitt största misstag och inget kan bli värre! Just precis, vart jag än kollar ser jag ingen utväg, det är varken ljust eller mörkt. Det är tomt. Ett stort hål. Jag vet inte vad som gör ondast, att jag inte kan sluta tänka på det eller att jag inte vill sluta tänka på det. Om jag kunde spola tillbaka tiden hade jag inte tvekat en sekund.. men å andra sidan kan jag lika gärna spola fram tiden. För jag vet att en dag kommer du bli min framtid.


Ohh, feelings. Kände för att skriva av mig, antagligen för att jag nyss gråtit mig igenom sex and the city movie. Och det är fan bara på film allt slutar lyckligt. Eller kanske inte? Carrie led som fan i flera år, men sen fick hon sin "love of the life"  tillslut :) Jaja, no more love talk. Eller jo, nu ska jag ner och röka :) Vet ni, jag fick ju nackspärr sist jag slutade röka (ett tecken på att gud vill att jag ska vara rökare) eftersom man inte kan genom lida en nackspärr utan cancerpinnar? Jag ska i allafall sluta när jag tar studenten, belive me or not haha (A)! Hela min klass röker, precis hela. Why shouldn't I? Det är ödet, alla rökare i en och samma klass lixom. 

Börjar halv 9 imorgon, fucking shoot me. Men jag kirrar att gå upp imorgon, ser fram emot kvällen och morgonen efteråt (om jag inte är bakis).  ÅH SNART FLYTER VI STUDENTER! Den som inte följde med har gjort sitt största misstag ever, om man inte redan har gjort det jag gjort då. Nej hörs imorgon :) Lovar en dagens "of"! 

kissandhugs