Någon gång i livet i allafall? Hade sjukt ont i halsen imorse och kom inte iväg till praktiten. Jag måste fan skärpa mig och det är nu. Nej imorgon så går jag till praktiken och är där veckan ut, sen hela nästa vecka också! Har kommit på att just den här biten i livet är jävligt jobbig (men också rolig). Det ryker pengar till alllt! Studentmössa, studentkryssning, studentklänning.. ja allt det som handlar om att ta studenten kostar en förmögenhet. Kan skratta mig lycklig jag sket i balen alltså. Men pengarna är väl inte jobbigast i längden kanske. Nej nu slutar vi skolan och vi måste skaffa jobb? Fyfan, jag är livrädd. För det första, vart ska jag få ett jobb om jag ens får något? Och hur ska jag orka jobba när jag inte ens orkar gå i skolan?  Jag lovar skolan är hundra gånger slappare än att jobba iaf! Körkortet måste fixas (det blir intensiv kurs i lysekil eller smögen för min del) Men jag måste ändå börja plugga teorin. Och jag är verkligen inte gjort för att köra, gjort det 6 gånger eller nått och jag minns fortfarande inte vart bromsen, gasen och kopplingen sitter. Gissar tamefan fel varje gång. Snackade om jobb efter jag slutat skolan, MÅSTE ha jobb nu känns det som och någon dag här i veckan ska jag ta hjälp av min kära gudmor för att fixa till en schysst CV åt mig :) Jag blir stressad bara av att skriva det här alltså!

Men det är tur att jag har alla som gör mig så jävla glad :) För även fasst det är jävligt stressigt just nu så tror jag knappast jag vart gladare på en lång tid. Jag har allt jag behöver just nu, allt! :) Och vännerna är bäst!