Björn Rosenström?

Han är på besök i lysekil imorgonkväll på havsbadet (läs:en krog). Nils frågade om jag skulle hänga med honom och dom andra och festa loss imorgon kväll. Ingen bryr sig lixom om att det är söndag haha. Inte krogarna heller såklart! Börjar inse mer och mer hur jävla tråkig staden västerås är. Det kan lixom inte bli mer kallare i vässan än vad det redan är. Jaja, tillbaka till om jag ska med eller inte? Bangade ju hans fest ikväll, dels för att jag inte vet hur jag ska ta mig hem och dels för att jag bara känner för att vara hemma med mamma och broshan. Inte för att jag är mycke till sällskap, suttit/legat vid datorn hela dagen och kommer nog fortsätta med det tills jag somnar. Kanske ta en prommenad om jag får tummen ur arslet, vilket jag tvivlar på. Mamma läser och broshan kollar tv. Vafan alltså, jag vill inte hem, men roligare än såhär är väl inte för mycke begärt lixom? Haha tillbaks till rosenström igen, jag vet faktiskt inte om jag är på. Mamma sa att hon skulle pejja, men vafan? Det är alltid kul att träffa nytt folk, det håller jag med om. MEN, jag har också väldigt svårt att träffa nytt folk när jag är ensam. Så vi får se, men en natt till bland partybåtarna känns ju jävligt lockande om man säger så. Lite rosé på det så är man fit fot fight lixom!

Åh jag har verkligen panik. Skulle kunna sätta mig på berget och tjura på en gång. Jag vet verkligen inte om jag ska skratta eller gråta över att jag ska åka hem på fredag. Jag mår så jävla dåligt just nu och mer förvirrad än vanligt. Jag vet fan inte ens om jag har ett hem lixom. (läs: eller ett hem finns det alltid i sala). Fan alltså, jag vill kunna känna mig trygg igen. Men det blir nog bra snart kanske. Önskar bara att allt blev som förut. Då man visste att man hade en familj man kunde gå hem till, där alla ställde upp och ingen svek. Men så är det inte längre och jag är så grymt besviken på dig. Dig som man ska kalla familjemedlem? Det hemska är att även fast jag älskar dig så otroligt mycke så skulle jag kanske må bättre utan dig. Faaan. Nej jag tänker inte ge upp. Det var ju så bra där ett tag. Men vad trodde jag egentligen, att allt skulle bli bra igen eller? Fuck allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
SMILE CUZ I DESERV TO!