Har precis gråtit för två veckor framöver. Dear John, sorglig film det där. Orsakar både dödsångest och huvudvärk. Kärlek är så vacker, det är verkligen livet. Och som moset på grädden vill jag bara slänga ur mig (inte för att detta är något jag slänger ur mig, utan verkligen menar) att jag kommit på att det är inte många jag absolut inte skulle kunna leva utan, för det lär man sig nog med tiden. Men att leva utan min mamma skulle jag aldrig klara av. Hon är luften jag andas och hittills min enda äkta kärlek.

Nu är det sovtajm. Jobb imorgon somsagt. Undra OM jag skulle ta några bloss i fönstret innan för att försöka släppa på trycket i näsan. Man blir täppt av att tjura.

Camilla what are two months apart, when we have years of memories? ♥