Alltså det här tar fan priset. En jävla timmes sömn och jag är klarvaken nu? Vad är det för fel, har någon samma problem? Det resulterade i allafall i att jag låg och tänkte på Jonny Andersson, min gamla klasskamrat. En kille som var allt annat än tyst. Den som busade runt med Calle och fick lärarna galna. Han som alltid skulle skämta med mig när han såg att jag var som tröttast. Jag träffade honom någongång innan han åkte in. Det var hur länge sen som helst jag såg honom, och nu ser jag aldrig honom igen. Jag kan tänka mig hur saknad han är av sina närmaste vänner och familj. För även om han hade stora problem själv, så tänkte han alltid på alla andra i första taget. Det är så sjuk. Nu har 3 dött innom loppet på ett år. 3 av mina vänner är döda. Bara tanken på att "3 av mina vänner på facebook är döda" får mig iskall i hela kroppen. Jag undrar jag, hur många man måste se gå bort innan man är där själv. Jag som är så jääävla rädd för döden får ju sån jäkla ångest över det här så det är inte sant. Kanske därför jag inte fick mig så mycke sömn också.


Men vi försöker väl jobba ändå. Det ska nog gå bra Ska försöka somna på bussen till Västerås, fan va skönt :) Imorgon är det freda och I'm in lööve. Hörs.