du vet hur jag mår, det finns en gräns och den går, exakt där vi står.


du gängar allt generellt nu, parallellt det gäller allt, eller alltså
jag vet att jag sårar dej, och jag häller salt i öppna såren då
men så är du lågt stående, och folk förlåter för fan för fort är mitt påstående
hårt slående tankar ankar ditt liv, som lösdriveri
en sekund med dej är ett överdrivet slöseri med liv
övergiven, men jag behöver tiden utan ditt jävla prat
efterbliven, efter tiden ihop är du inte värd mitt hat
och du ringer mitt på natten och gråter, och det rör mej inte
det finns minnen jag knappast förlåter, så jag hör det inte
jag vill att din himmel ska befrias från både blått och solsken
att min önskan besannas, och andra behandlar dej som oren
ogenomtränglig för dina vänliga inviter igen
du sliter i den sak vi hade, medan jag skiter i den
igen då, jag är inte den rätte, och du har själv sagt det, så tyst nu
du är så söt när du bara drar åt självaste helvete



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
SMILE CUZ I DESERV TO!