Torkade nyss bort tårarna från kinderna. Har kollat på "sofias änglar". Dom hjälpte en familj att renovera deras hus eftersom pappan i familjen hade en kronisk hjärntumör. Han skulle alltså gå bort om ett år, två år, tre år.. ingen som vet. Och det tog väldigt hårt på mig att se något så orättvist drabba en famiilj, drabba en människa som gör allt i sin makt för att visa för sina barn att dom betyder mest i  hela världen för honom. Han har inget val, han kommer inte få se sina barn växa och bli tonåringar, han kommer inte få se dom ta studenten, han kommer inte få vara med och hjäpla till när dom flyttar hemmifrån. Han kommer försvinna ur deras liv hur mycke han än vill vara kvar. Och då kommer jag till det som är så jävla orättvist. Varför ska det drabba just honom? När det finns människor i den här världen som väljer att gå den vägen med vilja. Människor som vet om att ens barn fyller år, men inte bryr sig. Som vet att sitt barn behöver ett handtag med att flytta hemmifrån, men inte bryr sig. Man ska ta vara på dom man har och dom man bryr sig om. Visa för dom varje dag att det är dom man lever för och säga att man älskar dom tusen gånger om. Imorgon kan vara den sista dagen i någons liv, 2011 kan vara det sista året för någon man älskar och jag skulle hata mig själv om jag inte hade berättat för dom hur mycke dom betydde för mig.

Utan dig är jag ingenting!

Utan dig är jag ingenting!