HAHA jag dör fan. Nu behöver jag då inte fundera mer på vart jag har fått mitt beténde ifrån. Mamma är så den skyldiga. Hon pratar med sin bästa vän i telefon just nu och så säger hon:

"Ja och jag var uppe och sjöng på scen igår, med micke och linkan och nille. Så vaknade jag idag och man ba 'vaafaaan', varför ska man vara så glad jämt för. Nej men det är ju så,  man ska ju vara där det händer lixom. Absolut"

Det är helt rätt. Man har ju stått på scen några gånger i sitt liv och ångrat det dagen efter, livets gång lixom, det hör ju till. Men det känns i allafall skönt, nu har jag ett svar när folk säger "du är så jääävla störd". Det ligger i släkten lixom.