Klockan är snart 3, vad gör jag uppe? Är inte trött, inte det minsta. Men ska försöka att varva ner nu och somna framför ett avsnitt tusenbröder. Jag är ledig imorgon men ska upp i tid ändå för ska in till stan och luncha med Fanny och snacka lite skit. Behövs, behöver få lite posetiv energi. Det är det att man jobbar så mycke och så olika tider så man glömmer att ta vara på den lediga tid man har för att man är så sjukt jävla trött och sliten. Satt i köket med mamma idag och helt plötsligt började tårarna spruta. Rakt ut bara. Och hon fråga om allt var bra. Och det är bra, allt är bra. Men ibland känns det som att man glömmer bort att leva. Man tycker/vill inte att livet ska vara jobb jobb jobb, sova, jobb jobb jobb, sova , jobb.... osv. Självklart kan man inte sitta på en stol i köket på sina lediga dagar då och vänta på att ett under ska ske. Men man måste också hitta styrkan för att kämpa och ibland är den som bortblåst. Och man måste hitta modet för att gå vidare med nya saker i livet och inte luta sig tillbaka på tryggheten sin vardag ger. För trots nedgångarna har man det ju riktigt bra, men ibland vill man bara ge sig ut på äventyr och leta efter nya utmaningar och bevisa att livet är så mycke mer än vad man tror att det är och att allt bara går om vågar och vill. Jag tror mitt problem just nu är att jag vill så himla mycke att jag inte vet vart jag ska börja och hur. Men snart kommer en uppgång igen och när jag kämpat mig upp dit lär jag garanterat ha dubbelt så mycke kraft att göra det jag ser fram emot.