Många säger att man ska ta dagen som den kommer och inte tänka på morgondagen. Men om man planerar framtiden lite så kanske det blir någorlunda bra istället för att tro på ödet typ. Ibland vill jag bara fortsätta med min vardag, jobba hos pappa, festa, shoppa och umgås med kompisar. Och ibland vill jag bara här ifrån, ta vara på min ungdom och leva livet någon annan stans. Västerås flyttar sig inte. Och dom äkta vännerna finns kvar. Vad har man då att förlora? Jag är med ena foten utanför nu. Funderar starkt på att packa väskan och åka till min vän i Oslo. Jobba arslet av mig och åka till ett varmt ställe för pengarna. Ja, ibland blir man allt sugen på att bli hon som bytte efternamn och aldrig kom tillbaks..

Imorgon är det i allafall back to normal. Börjar jobba imorgon och det känns väl helt okej kanske. Har vart ledig alldeles för länge nu och känner mig i obalans. Nu ska jag fixa mig och sen dra till västerås. Möta upp Camilla och ta en latte på gränden. Tjejsnack står på listan. Fyfan vilken ångest jag har, den bara haglar in. Det värsta är att jag har inte ångest för något jag gjort utan för saker jag inte gjort. Fan, jag fyller 20 bast i år. Dax att ta sig i kragen och göra det bästa av situationen. Min tid på jorden är nu och jag tvivlar starkt på att man få en andra chans..