Varför är man alltid så otacksam. Varför nöjer man sig aldrig med det man har? Det är väl antagligen för att man får nya saker hela tiden kanske. Jag sitter och tänker på hur underbart det skulle vara att ha kille just nu och bara sitta inne i regnet och mysa från morgon till kväll. Men å andra sidan om solen skiner fram och det är löningshelg då vill jag inte ha någon pojkvän längre. Och varför vill man aldrig ha dom killarna man kan få? Dom killarna som kallar än söt var och varannan minut, dom som gör allt för en, som tofflar, som sitter snällt hemma och väntar en freda kväll när man vart ute och festat, dom vill man inte ha? nejnej, man vill ha dom som festar värre än sig själv, som inte alltför ofta berättar för dig hur otroligt snygg du är. Dom som alla andra tjejjer vill ha, dom killarna vill man ha. När man vet att man inte kan få en kille, då gör man verkligen allt för att bevisa motsatsen. Och när vi väl fått dendär badboy killen, då nöjer vi oss inte med det. Då ska vi försöka uppfostra dom till dom där små söta killarna vi rata i början? Varför ska det vara så svårt att välja en ängel ifrån början...?