today is the first day of the rest of my life.



Fan alltså, vad ont i halsen jag har :( Inte bra alls, men å andra sidan så slipper jag praktisera den här veckan ut kanske. För nu vill pappa verkligen inte jag ska komma länge. Och han är inte sur heller, som jag trodde han skulle vara.

Åh, jag drömde inatt att jag fick min äääääälskade pälsjacka av mamma. Hon hade haft den till en maskerad och behövde den inte längre. Och jag kom på mig själv sitta och le och tänkte egfter varför jag igentligen gjorde det. Okej, det finns många anledningar till varför jag ler idag, det måste jag säga. Men just det här leéndet var för jag trodde jag var ägare till min älskade pälsjacka. Nej, det här går inte längre. Jag ska köpa den, den ska bli min.

Och pinsammaste grejjen imosre. Jag vaknade av att det plingar på dörren och jag tror att det är emilia eller pappa. Jag gick upp i trosor och linne och kikar genom nyckelhålet. Det var suddigt, men det var en kille så jag trodde sjävklart att det var pappa, eftersom vi nyss flyttat hit och ingen vet vart vi bor. Så jag öppnar och där står 2 snygga leverantörs killar. Åh, ja ville bara försvinna. damn.

Och daniella, vet du hur mycke ångest jag har tack vare dig? Att du alltid ska öppna din truut när du har druckit. Som om jag inte har tillräckligt med ångest redan nu :P Neeej, jag ska visa dig vad "döda dig med mina bara händer" betyder. För han du sa det till, brydde sig inte ett skit om det. Ta mig ur det här... NU!

Ikväll ska jag till sala och bara ta det lugnt. Pappa skjutsar hem mig till mamma sen. Men jag ringde henne nyss och hon lät bara sur i telefon, så någon vidare lust har jag väl inte. Men, vad gör man inte.

I believed that love was overrated

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
SMILE CUZ I DESERV TO!