Sitter här i min ensamhet, dricker saft och käkar cheez-ballz! Roligare måndagskväll än så fick jag inte. Hittade ett brev i min zebra låda nyss. Ett kärleksbrev med tomma ord. Ett brev som aldrig kom vidare. Blev så ledssen när jag läste igenom det. Men det påminner mig också om att kärlek finns. Det är inte bara ett spel.

Snackade med emmisen i telefon för ett tag sen och jag ska åka till västerås klockan 12 för att umgås med henne. Inte så länge sen vi sågs, men saknar henne redan. Hon får mig på så bra humör.

Är så trött på all falkshet. När man verkligen tror att man kan berätta allt för en person som sedan går och säger det vidare är något av det värsta jag vet. Jag litade verkligen på dig. Helt seriöst trodde jag verkligen att du var en sån person som jag kunde säga allt till. Du kunde säga allt till mig och jag har hållt dina hemligheten inom mig i flera år nu. Skulle aldrig få för mig att säga det till någon annan. När jag fick reda på att du hade sagt saker till andra som jag verkligen sa till dig i förtroende visste jag inte vad jag skulle säga. Blev helt tom i kroppen. Men det är väl så. Men du sa ju så mycke till mig som du inte fick säga igentligen, så jag får väl bara skylla mig själv att jag litade på dig. Men tack i allfall, tack för att du lärt mig att det finns vissa man helt enkelt inte kan säga allt till. Det kan jag tacka dig för, men inget mer.