Varför är allt så komplicerat för. När man är singel och är så ensam som det går, då vill man ha pojkvän. När man har pojkvän, då vill man vara singel och ensam. Det går inte riktigt ihop, för hur fan ska man kunna få en framtid med någon då, om man aldrig är nöjd. Eller det kanske bara är jag som aldrig blir nöjd. Fast det är inte sant det heller, för jag vet att en gång i tiden var allt underbar, jag var verkligen så jävla nöjd. Men jag till lät inte mig själv att vara lycklig. Jag till lät inte mig själv att förändras. Skulle jag, kunna bli lycklig med en och samma person livet ut? Det vet jag inte, för jag sabbade allt innan jag hann bli olycklig. Jag var fortfarande lycklig men hoppa av någonstans på vägen. Undra om man kan blir kär flera gånger i sitt liv eller om det bara finns en enda kärlek. Undra om jag redan kysst den rätta och lämnat honom någonstans i det förflutna eller om jag fortfarande har chansen att hitta honom.

Det är så konstigt, jag känner mig helt tom. Jag känner ingen lycka, jag känner ingen sorg. Jag blir aldrig glad, jag blir aldrig ledssen. Jag skrattar aldrig, jag gråter aldrig. Jag vill inte ha kärlek, jag vill inte ge kärlek. Inte förrän det känns helt rätt..