det är vad jag frågar mig just nu. Jag kan aldrig somna på kvällarna, och vaknar innan jag på ska morgonen. Innan veckarklockan ringer klockan 6 på morgonen har jag redan vart vaken tjugo gånger. Jag är aspigg när jag går upp fast jag är så trött så jag ska svimma. Eftersom jag inte får någon sömn på nätterna. Det är så jobbigt så jag skulle vilja ha sömntabletter. Men det är väl mycke som går runt i huvudet just nu. Det är ju minst 5 saker som jag ligger och oroar mig över varje natt. Allt skulle underlätta så himla mycke om jag hade någon att prata med.

Mamma kom ner igår när jag satt och rökte. Hon frågade vems cigg jag rökte och det var förstås hennes. Varför röka mina när jag kan röka hennes. Men hon blev fast grinig och sa att jag hade lovat och sluta. Att jag inte hade råd med skiten. Och det är sant jag har inte råd I think, och jag ska sluta :) Jag ska sluta den dagen någon ber mig, någon som kan göra mig lycklig. Tillsvidare får ciggen göra mig det, thats it.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sminka mig och välja vad jag ska ha för kläder.. hm. Det är alltid lika drygt att välja kläder på morgonen för då är jag helt fucking hjärndöd. Men det löser sig.

Vi har inte längre den där underbara ögonkontakten i flera sekunder. Det är inte längre som att kolla på en främling. Nej vi har kommit längre än så (A) Fråga mig inte om det är bra eller dåligt. Är inte längre rädd för att låta känslorna falla fritt och förlora mig själv.