Trodde att mina känslor hade försvunnit. Trodde inte jag kunde känna någonting igen. Men så är det inte. I allfall inte längre! Jag är inte emun mot pirr-i-magen längre. Fjärilarna i magen har börjar flyga igen. Tänk att något så litet kan få en flicka att må så bra. Du får mig att må bra. Bara tanken på att du existerar.

Okej nu har jag skrivit om honom i 3 inlägg, mer eller mindre. Kanske inte i fullständiga meningar och översättningar. Men jag vet att orden var om honom och det är det som räknas. Det är väl ett tecken på att han gör mig glad? eller..

SO WHAT
vi vet ändå hur det slutar.