Pratade nyss med Emilia, känns så skönt att hon verkligen inte tror jag är alkis.
Jag - Ska du med ut på söndag, alla restauranger ska festa tillsammans :)
Emilia - Ja kanske det :)
Jag - Men jag tar nog bara ett glas vin tror jag.. pallar inte mer
Emilia - Hahahaha och gud finns..
Jag - Va?
Emilia - Ja det var ungefär lika sant som att du skulle ta ETT glas vin ;D
Jag - Men fyfan vad taskigt haha!
Emilia - Hahaha!
Japp! det är min kompis det. Men hon ska veta att hon är inte mycke bättre själv. Vi går i varandras fotspår och följer varandra genom vått och torrt! Det är fan helt sjukt. Om ni skulle veta skulle ni skratta ihjäl er. Soulmate gånger tusen är hon.

Så frågan är! Ska man stanna i Vässan efter studenten eller ska man dra vidare i livet och bostätta sig där man trivs med allt och alla? Ska man våga prova på nya saker and give it a try? Ska man försöka leva upp till sina drömmar eller är man för rädd för att dom ska krossas? Men har man inte satsat något kan man inte vinna något heller, det är väl så. Så att stanna i västerås och ruttna med sitt andra hands val med tanken på att man kanske skulle kunna lyckats med något annat om man bara hade vågat.. nej det är inte jag någonstans! Jag ska bli något större, eller i allafall något som är stort i min värld och i mitt huvud. Det var en som sa till mig att HOPPAS är fel ord, KÄMPA it is! Och när jag pratar om att flytta är det först och främst till sthlm. Att jobba med mode/stil/trend där skulle ju vara fett! Hoppas på att det blir ett möte snart, som jag inte kan prata så mycke om. Men ska bli kul och se vart det leder och vart det slutar.. eller det ska aldrig sluta, man når aldrig toppen men man kan alltid fortsätta att klättra!

OCH! är det någon som har en orkesterjacka till salu tro?