Har suttit med en klump i magen hela kvällen, gråten i halsen och skakat. Det är pågrund av att jag ska sluta röka, det vet jag. Vet också att det låter knäppt som fan. Men är sjukt rädd att "förlora" mot mitt behov. Har försökt så många gånger förut, och är rädd att jag är fast för livet lixom. Tanken känns fängslande på något vänster. Saken är den att jag tror på mig på ett  annat sätt den här gången. Den här gången gör jag det för min egen skull, för mitt eget liv, för min egen ekonomi. De andra gångerna har det varit för någon annan, för tex killar som inte stått ut med en rökare. Och det har inte funkar, relationen har tagit slut och rökningen började igen. Det är därför det känns så jobbigt den här gången. Lyckas jag inte nu, sviker jag inte någon annan, utan mig själv.

David klint säger: Ska nog ut å ta en cigg nu ja, ska du med? Nej just det, du har slutat ;)
Fanny säger: Jag får fortfarande röka vettu ;) Men imorgon när jag vaknar äre över.

David klint säger:

nej, efter tolv börjar det ;)

Fanny säger:

säger vem haha? :P

David klint säger:

jaag,. du måste ju ha en domare :P

Fanny säger:

never, slutar för min egen skull ;)

David klint säger:

ja,jag hoppas att du slutar för din egen skull .. fast du sjunker ju rejält på "Cool-skalan" ;) ;)

Fanny säger:

oooja, smällar man får ta ;)

Absolut inge illa menat mot någon som tycker att pengar är lycka, glada för eran skull. :) Men såhär känner jag:
Jag blir verkligen ledsen och förbannad när folk skriver att pengar är lycka. Det är så sjukt att folk kan sitta och säga så tycker jag. För det är verkligen fel. Även fast man har en överfylld walk in closet med 20 par skor man aldrig användt. Har en lägenhet mitt i stan som i stort sätt lever ensam i. En pappa som ger än pengar mer än kärlek. Tror ni att man blir lycklig av det? Allt det som kan köpas för pengar? Ni har så in i helvette fel då. För kläder gör än inte lycklig någonstans, kanske för tillfället och på ett helt annat sätt än vad lycka är egentligen. Jag hade häldre haft lite kläder, bott med hela min familj i en lägenhet på 74 km. Och levt för mitt studiebidrag istället för pappas pengar. Och fått mer omtanke!  Då hade jag kännt lycka! Men visst, om ni tror att ni kan gå ut på stan med en fet plånka och köpa er lycka, gör´t! Säg bara till i vilken affär ni hittar den för jag ska mer än gärna gå dit.