<3

Det var väldigt länge sen jag kände att jag älskade livet såhär mycke. Känslan av att älska sig själv är obeskrivlig. Känslan av att hitta sig själv mer och mer för varje dag som går är obeskrivlig. Och jag ska inte sticka under stolen med att mitt jobb har mycke med saken att göra. Innan jag började där var jag väldigt vilsen. Det började med att jag flyttade till norge, jag kände att västerås inte hade någonting kvar att erbjuda. Sen flyttade jag hem när jag hade jobbat och festat sönder som en dåre där borta, det var inte rätt ställe för mig att hitta mig själv. Sen en dag gick jag till Jensens för att se om dom behövde en servetris. Och aa, sen dess har jag jobbat där och jag trivs bara bättre och bättre för varje dag. Dom som jobbar där är verkligen helt underbara. Dom är som en familj på något sätt. Dom säger alltid "fanny du är alltid så himla glad", och utan dom hade jag nog inte vart så glad, det är sant. Och det hoppas jag att dom vet. Om dom kände mig innan jag började jobba där så skulle dom se en sån stor skillnad. Mamma, camilla, thilda, alla mina nära och kära.. dom ser en helt annan person nu och jag är så himla glad för att det inte bara är jag som känner att jag har vuxit som person utan att andra också ser det. De enda människorna som inte ser det är folk som inte längre vill se mig. Och det bästa är att jag har valt att strunta i dom människorna. Jag behöver inte dom i mitt liv längre. Önskar jag kunde förklara för alla varför jag var så då, och är såhär nu. Men det vill jag inte. Det har jag lämnat bakom mig och det är där för att stanna. Att jag tog igenom mig det här själv med stort stöd från mina nära och kära gör mig nog mest stolt! Jag är hundra mil framför och det ska krävas mycke för att jag ska falla tillbaks till det. MYCKE.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
SMILE CUZ I DESERV TO!