Det är när man väl börjar sakna någon man uppskattar tiden man har tillsammans. Det har gått för lång tid nu. Trodde inte att jag skulle sakna dig, kanske längta efter dig, men det är inte samma sak. Det har gått för långt för mitt eget bästa, det vet jag. Det känns i magen och värst av allt i hjärtat. Men jag vet vad jag gav mig in i och framför allt vad jag hade att ta mig ur. Det är nog min största svaghet, att ge mig skuld för någonting som man måste vara två för att skapa.


Från det, till något tröttare. Jag och Camilla har precis kollat film. Jag måste verkligen hoppa i sängen nu. Jobb 12 - 15.30 imorgon, skönt pass i alla fall :) Vi hörs kanske till kaffet!