Nu sitter en trött Fanny på en ännu tröttare buss. Det har vart en lång dag, det var länge sen jag var så effektiv och då har jag inte ens åstadkommit så värst mycke. Men jag är på god väg känner jag. Först jobbade jag till klockan två. Sen gymma vi på Friskis i en och en halv, lite kaffe på det och sen tillbaka till jobbet och köra kvällspasset :) Har haft ett leende på läpparna nästan hela dagen och det känns som jag börjar komma tillbaka, åtmindstone lite :) Det är nästan lite skrämmande hur mycke som kan hända och ändras innom loppet av några månader, vad man kan gå igenom men ändå komma ut ur med huvudet högt. Det kanske är bra att bli utmanad av livets kraft ibland! Man får försöka se allt från en så ljus sida som möjligt! :) Och om det är bäcksvart så klarar man nog det ett tag också för det finns alltid någon stjärna i livet som kan lysa lite för dig också, och jag är glad att jag hade min där just då, den och ingen annan.