Det skulle ju regna!! haha.. Okej, glad för att solen skiner för er andras skull, men vafan! Jag vill inte jobba i det här vädret! Mamma kommer ju lätt gå om mig idag ;) Men jag har gjort ett pressarschema för dagen. Så fort jag är klar här hemma går jag till tåget och sätter mig i solen ett tag innan det kommer, det blir typ en halvtimme ;) Sen kommer jag till vässan halv 11 och då kan jag sitta ute till kvart över för jag börjar halv. Sen slutar jag två och då ska jag lägga mig i vasaparken till klockan halv 5 så börjar jag igen. Hoppas ni känner ironin.. Men är i mitten då ska jag fan tvångslägga någon kollega som också har springpass i vasaparken så jag får lite stekarsällskap! Blir perfa vettni, man får göra det bästa av situationen förstår ni ;P Nu ska jag föna håret och hitta något att ha på mig :)


Jag minns det så väl, varför kärleken brunnit ut av olika skäl. Varför jag aldrig släppte, aldrig gett upp, trots min väg varit lång, kantats med kupp. Jag har stått utanför din port så många gånger, så många brev, många sånger. Minns varje ord, varje rad jag skrivit, en längtan så stor minns varje dag jag lidit. Har gått genom livet med en övertygelse, att jag satt något spår som har haft betydelse. Aldrig besvarad, aldrig tillmötes, en kärlek så varm utan den vilket öde. Från vinter till vår, sen sommar till höst, trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst. Hjärtan som slår, vi står där vi stod, minns det som igår första gången du log, som om jag snubblade pladask på marken och bara dog. Nu står du där på gatan, sargad av tiden, huden är grå och din hållning förvriden. Vill säga någonting men kan inte tänka klart. Känslor bubblar upp utan att tänkta tillbaks. Trevar mig fram för att etablera kontakt, tar tag i din hand, du brister ut i ett skratt. Det var så längesen men det finns där en, för passionen vi kände kommer alltid igen. Har ett hjärta utan rynkor, det består intakt, och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt. Aldrig nått fram så jag älskar på avstånd, nu är det mitt tåg och dags för avgång. Stiga på aldrig tveka en minut, för allt som flyger upp måste landa till slut. Kan inte titta tillbaks, trots min vilja är stark. Vi vandrar iväg utan att vidröra mark. Mina minnen höll mig uppe varje dag. Du är som att andas för. Jag gav aldrig upp dig när du försvann. Långa dagar blev till nätter sen till månader och nu snart ett år..