Du bara ljuger. Ljuger för att må bra själv, för stunden i allafall. Och om du inte mår bra får du iallafall mig att må bra, tills sanningen kommer fram. För den har en förmåga att alltid göra det. Du skapar leenden och skratt som är gjorda av lögn. Du skapar tårar och sömnlösa nätter. Hur kan du som vet hur det känns att vara ensam lämna någon du aldrig skulle lämna? Försöka glömma någon du egentligen inte vill glömma? Det är för mig ofattbart. Du, du, bara du. Du vill ha så många men du har bara plats för dig själv, dig och ditt ego. Du saknar förmåga att förstå. Du har blivit krossad så många gånger att det inte känns längre. Men jag känner. Jag känner för dig när du blir krossad också. Det är det som är skillnaden mellan dig och mig. Jag var någon annan innan jag kände dig och nu är jag hon igen.