Jag tror att det är viktigt att alltid komma ihåg att rädsla är ett tecken på lycka. 

Du skulle aldrig vara rädd för att förlora något eller någon som inte kan påverka dig så
mycket att ett liv utan detta just i stunden inte ens är ett alternativ. Och tänk då, när du nästan har det i din famn, när du kan känna det med fingertopparna. När du är i språnget mot lyckan. När det är så nära. Tänk att det bara måste vara okej. Det bara måste vara okej att få vara rädd, men också bara helt okontrollerat lycklig. Det måste vara okej att inte promenera gata upp och gata ner i väntan på att allt ska gå åt helvete. Det måste vara okej att drömma och vara helt hundra procent övertygad om att verkligheten kommer bli exakt så som i drömmen. Det måste vara okej. 

Det måsta vara okej att vara naiv, blåögd, godtrogen. Det bara måste. 

Och om jag får skylla på er, om jag får skylla på världen. Ja, då vill jag det. Jag vill skylla på er, säga att det är ert fel. Det är ni som har tagit min naivitet ifrån mig, som har gjort mig ständigt
beredd på att falla utan att bli fångad. Jag vill riva ner alla murar i världen som förespråkar att inte känna och att ständigt vara på sin vakt. Jag vill att ni sparkar sönder dom murarna med mig. Jag vill att hela världen börjar känna. Jag vill att det ska vara okej att vara naiv och att inte ständigt vara på sin vakt. Jag vill inte gå runt och förbereda mig på olyckliga slut.